Skillnaden mellan hö, hösilage och ensilage

Hö ska vara så torrt som mjöligt, gärna > 85 % torrsubstans (ts). Det finns ingen tydlig definition för att särskilja hösilage och ensilage men vanligtvis säger man att hösilage är torrare än ensilage. På ett ungefär kallas inplastat grovfoder med ts-halter mellan 35-50 % för ensilage och mellan 50-70 % för hösilage. Att torka eller att plasta in fuktigt gräs och baljväxter är olika sätt att konservera grovfodret. Tabellen nedan visar analysvärden för tre gräsvallar, som också använts i utfodringsstudier med hästar, konserverade som hö, hösilage och ensilage. För att kunna utskilja effekter av enbart konserveringsmetoden måste de grovfoder som jämförs vara från samma vall och vara skördade vid samma tidpunkt. Därför är grovfodren i tabellen, inom varje vall, skördade samma dag. 

Att producera ensilage betyder att grovfodret konserveras genom en ensileringsprocess. Det innebär att mjölksyraproducerande bakterier, så kallade LAB (Lactic Acid Bacteria), bildar mjölksyra när de bryter ned kolhydrater. Mjölksyra är surt och sänker pH-värdet i fodret. Målet med ensileringsprocessen är att pH ska sjunka tillräckligt lågt för att all mikrobiologisk aktivitet ska avstanna. Då är ensilaget lagringsstabilt så länge det är lufttätt. Det krävs lufttäta förhållanden i de inplastade balarna eller silon för att mjölksyrabakterierna ska vara dominerande i ensileringsprocessen. I tabellen kan ni jämföra mjölksyrabakterier, mjölksyra och pH-värden.

Konserveringsmetoden påverkar grovfodrets kemiska sammansättning. För att ensileringsprocessen ska fungera behövs också vatten. Fermentationsgraden vid produktion av inplastat grovfoder beror av hur mycket vatten som finns kvar i den ensilerade grödan. Förtorkning fördröjer bakterietillväxten och det leder till lägre koncentrationer av mjölksyra, högre pH och högre sockerhalter. Man kan säga att de mjölksyraproducerande bakterierna i ensilaget ”äter” sockret. Hö och hösilage är ofta för torrt, då sker mindre eller ingen mjölksyrafermentering och pH-värdet och sockerhalten blir högre. Jämför ts, pH och socker i tabellen!

Högre koncentrationer av fiberfraktionen NDF och lägre koncentrationer av kväve i hö jämfört med ensilage som skördats samtidigt har också påvisats. Det kan bero på större förluster av de finare bladen redan vid hanteringen ute på fältet. Grödan förtorkas längre vid höbärgning och de finare näringsrikare bladen blir då sprödare och trillar lättare av och blir kvar på fältet. Jämför NDF och råprotein i tabellen!

Studier har visat att hur grovfoder konserverats har en viss inverkan på hästens metabolism, effekter har uppmätts på smältbarhet och hästens vätskeintag och vätskebalans. Men konserveringsmetoden verkar inte påverka hästens prestation.

Viktigt att komma ihåg är att mängden vatten i grovfoder kan variera stort, ensilage kan innehålla mer än dubbelt så mycket vatten som hö. Därför måste man alltid ha ts-halten i åtanke när man räknar hur mycket grovfoder hästen ska få och när man jämför priser mellan olika grovfoder. Här finns info och räkneexempel för omräkning från kg ts till kg foder och tvärtom!

Källor:

McDonald P. 1981. The biochemistry of silage. Wiley J and sons, Ltd (eds), Chichester, UK.

Jaakkola S & Huhtanen P. 1993. The effects of forage preservation method and proportion of concentrate on nitrogen digestion and rumen fermentation in cattle. Grass and Forage Science 48, 146-154.

Honig H. 1980. Mechanical and respiration losses during prewilting of grass. In: Proceedings of a Conference on Forage Conservation in the 80’s. Occasional Symposium No 11. British Grassland Society, Berkshire, UK, pp 201.

Muhonen S. 2008. Metabolism and hindgut ecosystem in forage fed sedentary and athletic horses. Doktorsavhandling. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2008:68.