Mineraler är indelade i makro- och mikromineraler, till makromineralerna hör kalcium (Ca), fosfor (P), magnesium (Mg), natrium (Na) och kalium (K). Till mikromineralerna hör järn (Fe), koppar (Cu), mangan (Mn), zink (Zn), kobolt (Co), jod (J) och selen (Se). Får hästen tillräckligt med grovfoder av bra kvalitet, från mineralrika eller mineralgödslade odlingsmarker, kan det ge tillräcklig mängd av de flesta mineraler. Men en svensk studie där foderprover samlades in från 124 gårdar i Sverige och Norge har visat att passande mineralfoder som innehåller Ca, P, Na, Co, Cu, I, Se och Zn bör komplettera hästars foderstater. Det är omöjligt att veta mineralinnehållet utan en grovfoderanalys, därför rekommenderas alltid att även mineralinnehållet analyseras.
Mineralinnehållet i grovfoder kan variera ganska stort och en analys behövs för att kunna avgöra om grovfodret behöver kompletteras med ett mineralfoder och för att iså fall kunna matcha grovfodret med ett mineralfoder med rätt sammansättning och i rätt mängd. Vallfoder skördat i ett tidigt utvecklingsstadium är mindre lignifierat, dvs. mindre förvedat, och innehåller därför mer lättillgängliga mineralämnen än sent skördat vallfoder. Vallens växtslag kan också påverka mineralinnehållet, till exempel är baljväxter som klöver och lusern rika på kalcium. Kalkning påverkar också mineralinnehållet i vallen och ett skonsamt skördesätt ser till att de spröda näringsrika bladen följer med och inte blir kvar på fältet.
Kalcium och fosfor
Makromineralerna kalcium (Ca) och fosfor (P) är bland annat viktiga huvudkomponenter i hästens skelett. Underhållsbehovet beräknas utifrån hästens dagliga förluster via träck och urin. Behovet ökar vid tillväxt och för det dräktiga och digivande stoet för inlagring i fostret och för utsöndring via mjölken. Till exempel kan ett sto på 500 kg producera 2000 kg mjölk under en laktation som sträcker sig över 5-6 månader. Ca och P beaktas tillsammans då de alltid ska ges i proportion till varandra, Ca/P-kvoten får aldrig understiga 1,1 och 1,2 till 1,8 är ett lämpligt intervall. Det är bättre att för säkerhets skull hålla sig i den övre delen av intervallet snarare än den nedre då felkällor såsom variationer i fodrens innehåll och givans storlek kan påverka foderstaten. Studier har visat att det går bra med kvoter ända upp till 6, förutsatt att fosforbehovet är tillgodosett.
Magnesium
Makromineralen magnesium (Mg) deltar i muskelkontraktioner och är aktivator för flera enzymer. Förluster av Mg sker via träck och urin men hästar som svettas mycket förlorar även Mg via svetten. Stoets magnesiumbehov ökar något under sista delen av dräktigheten eftersom att fostrets behov ökar.
Behoven för kalcium, fosfor och magnesium kan överskridas utan att det påverkar hästen negativt. Däremot om behoven underskrids under längre perioder kan det ha negativa effekter på hästen. För fölston, unghästar och arbetande hästar är det särskilt viktigt att behoven för Ca, P och Mg tillgodoses. Se därför alltid till att dessa mineraler är med vid beställning av grovfoderanalys.
Natrium
Makromineralen natrium (Na) spelar roll för hästens vätskebalans, förluster sker via träck, urin och svett och Na behöver tillföras i hästens foderstat. Enklast är att ge hästen koksalt (NaCl) som innehåller 40 % Na, det ges som saltsten, inblandat i annat foder eller som elektrolytblandning (≤ 9 g NaCl/L vatten). Hästar i hård träning som gör stora svettförluster några gånger i veckan kan antingen ges högre giva NaCl varje dag eller ges motsvarande underhåll vilodagar och motsvarande hela svettförlusten arbetsdagar.
Kalium
Makromineralen kalium (K) har precis som Na betydelsen för hästens vätskebalans. Bete och vallfoder innehåller mycket K så brist förekommer inte så länge hästen får vallfoder.
Järn
Mikromineralen järn (Fe) finns till största delen i blodkropparnas hemoglobin och hästen kan förlora Fe vid större blödning eller parasitangrepp.
Koppar
Mikromineralen koppar (Cu) har stor betydelse vid mobilisering av järnreserver, ingår i flera enzymsystem och medverkar indirekt vid hemoglobinbildning.
Mangan
Mikromineralen mangan (Mn) spelar en viktig roll i omsättningen av kolhydrater och fett, och vid broskbildning i skelett.
Zink
Mikromineralen zink (Zn) ingår i många enzymer som medverkar vid bland annat omsättning av kolhydrater och protein. Zn är också viktigt för bildning av keratin i hud, hår, hovar och slemhinnor.
Kobolt
Mikromineralen kobolt (Co) spelar roll för bildning av vitamin B12 och ingår även i flera viktiga enzymsystem.
Jod
Mikromineralen jod (I) behövs för bildning av sköldkörtelhormon. Både överskott och brist på I kan ge dödfödda eller svaga föl med struma, var därför försiktig med tång och alger som innehåller väldigt mycket I.
Selen
Mikromineralen selen (Se) spelar stor roll i ett enzymsystem som skyddar cellens membran. Se och vitamin E förstärker varandra och kan till och med till viss del ersätta varandra. Sverige har Se-fattiga jordar och därför är alla svenska mineralblandningar Se-berikade.
Flera mineraler samverkar med varandra och kan även störa upptaget av andra mineraler och det finns ett högsta tolererat intag. Överutfodring med mineraler ska undvikas men rekommenderade mängder kan överstigas om vallfodret har högt innehåll utan att det påverkar hästen negativt. Rekommenderat intag av mineraler bör inte underskridas längre perioder.
Källor:
Frape D. 1998. Equine Nutrition and Feeding. 2nd edn. Blackwell Science Ltd. UK.