Mineraler delas in i makro- och mikromineraler, till makromineralerna hör kalcium (Ca), fosfor (P), magnesium (Mg), natrium (Na) och kalium (K). Till mikromineralerna hör järn (Fe), koppar (Cu), mangan (Mn), zink (Zn), kobolt (Co), jod (I) och selen (Se). Makromineralerna Ca och P är bland annat viktiga huvudkomponenter i hästens skelett. Makromineralen Mg deltar i muskelkontraktioner och är aktivator för flera enzymer. Flera mineraler samverkar med varandra och kan även störa upptaget av andra mineraler och det finns ett högsta tolererat intag. Överutfodring med mineraler ska undvikas men rekommenderade mängder kan överstigas om vallfodret har högt innehåll utan att det påverkar hästen negativt. Rekommenderat intag av mineraler bör inte underskridas längre perioder. Läs mer om de olika mineralerna och deras funktion här. 

I en svensk studie samlades foderprover in från 124 gårdar i Sverige och Norge som analyserades för innehåll av Ca, P, Mg, K, Na, Co, Cu, I, Fe, Mn, Se och Zn. Information kring gårdarnas foderproduktion som gödsling, botanisk sammansättning, skördetidpunkt m.m. noterades.

De analyserade foderprovens innehåll jämfördes med hästars mineralbehov och det visade sig att foderproven hade tillräckliga koncentrationer av Mg, K, Fe och Mn för alla hästkategorier. De flesta av foderproven innehöll inte tillräckliga mängder av Na, Co, Cu, I, Se och Zn för att täcka behoven för någon hästkategori. Foderprovens innehåll av Ca och P var tillräckliga för att täcka hästars underhållsbehov men hade på gränsen till för låga koncentrationer för att täcka behoven för hårt arbetande, dräktiga, digivande och växande hästar. Därför föreslås att passande mineralfoder som innehåller Ca, P, Na, Co, Cu, I, Se och Zn bör komplettera hästars foderstater.  

Skördenummer, vallens botaniska utvecklingsstadium vid skörd, torktid på fältet och vallens botaniska sammansättning påverkade mineralinnehållet i vallfodren. Resultaten visar att vallfoder från återväxt innebär högre koncentration av flera mineraler medan längre torktid innebär lägre koncentrationer. Senare botaniskt utvecklingsstadium vid skörd innebär högre NDF-innehåll och lägre mineralinnehåll. Vallfoder med inslag av baljväxter, som t.ex. klöver, har högre innehåll av Ca.

Sammanfattningsvis är det viktigt att hästens grovfoder är analyserat även för mineralinnehåll och foderstaten kompletterad med passande mineralfoder. Att beräkna behov och göra en passande foderstat blir extra viktigt för hårt arbetande, dräktiga, digivande och växande hästar.

Källor:

Jansson A, Lindberg JE, Rundgren M, Müller C, Connysson M, Kjellberg L & Lundberg M. 2013. Utfodringsrekommendationer för häst. Rapport 289, Inst. för Husdjurens Utfodring och Vård, SLU.

Zhao X. 2014. Content of macro- and microminerals in wrapped forages for horses. Examensarbete 499, Inst. För Husdjurens Utfodring och Vård, SLU.