Ett djur i fångenskap som inte kan utföra ett beteende som det har hög motivation för kan utveckla beteendestörningar, stereotypier. Exempel på beteendestörningar är vävning, krubbitning, boxvandring och att tugga på trä. Det är många faktorer som påverkar uppkomsten av beteendestörningar men hur mycket grovfoder hästen får är en av de främsta.
Forskningsresultat visar att ju mer grovfoder hästen får desto mindre är risken för beteendestörningar. Därför rekommenderas att den absoluta minimigivan för stråfoder är 1,5 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag, om man måste begränsa strå/vallfodergivan är 2,0 – 2,5 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag lämpligt, men fri tillgång på vallfoder av lämplig kvalitet fungerar bra för många hästar.
Mängden kraftfoder innebär en motsatt effekt, ju mer kraftfoder desto större risk för beteendestörningar. Halm som strömaterial minskar också risken för beteendestörningar. Att grovfoder minskar risken för beteendestörningar kan delvis bero på att en hög grovfodergiva ger tillräckligt med fibrer, men mer grovfoder innebär också sysselsättning dvs. att hästens mentala behov att äta under en längre tid blir tillfredställt. Det är viktigt att förebygga beteendestörningar för när de väl är etablerade är de svåra att bli av med.
Källor: