Att fodra mer vallfoder och mindre kraftfoder har visat sig främja både fysisk och mental hälsa och prestation hos hästar. Senaste årens forskningsframsteg inom hästnutrition rekommenderar mer växtfibrer och vallfoderbaserade foderstater för hästar. Men näringsvärde och fibersammansättning hos vallfoder kan variera stort.
I den här studien har effekter på ekosystemet i grovtarmen studerats när hästar utfodrats med tidigt skördat gräshösilage (Foderstat G), lusernhösilage (Foderstat L) och den mer traditionella foderstaten med sent skördat gräshösilage kompletterat med kraftfoder (<1 g stärkelse/kg kroppsvikt och dag) (Foderstat K). Gräshösilagen kom från samma vall men skördades med 6 veckors mellanrum, kraftfodret var havre och sojamjöl. Alla foderstaterna kompletterades med mineraler och salt.
Skördedatumet påverkar innehållet av bland annat omsättbar energi (OE) och fiberfraktionen NDF i grovfodret. I den här studien hade det tidigt skördade gräshösilaget 11,6 MJ OE och 521 g NDF/kg ts och det sent skördade gräshösilaget hade 7,5 MJ OE och 670 g NDF/kg ts. Ju senare i utvecklingsstadiet gräset är desto mer förvedat är det och innehållet av tillgänglig energi minskar och NDF ökar. Tabell 1 visar intaget av energi, protein och fiber på de tre foderstaterna.
Fibrer är ett samlingsnamn för strukturella kolhydrater och tillsammans med lignin bildar de växternas cellväggar. Cellväggar är uppbyggda av cellulosafibrer, hemicellulosa, pektiner och cellväggsprotein. Genom de fibernedbrytande bakterierna och svamparna i hästens tarmflora kan hästen tillgodogöra sig fibrer. Tarmflorans restprodukter är de kortkedjiga fettsyrorna och på en foderstat med mycket eller bara grovfoder utgör de hästens största energikälla. Fibrer kan var olika lättfermenterade, till exempel är pektiner som ingår i hemicellulosa mera lättfermenterade och cellulosa mera svårfermenterat. Ju senare i utvecklingsstadiet en växt är desto mer lignifierad är cellväggen, vilket innebär att växtens smältbarhet minskar. Ju tidigare vallen skördas desto högre smältbarhet har vallfodret.
De tre foderstaterna innebar skillnader i fiberintag, Foderstat G gav lägre och Foderstat L högre intag av NDF, ADF och cellulosa, medan Foderstat K gav högst intag av hemicellulosa. Det lägre NDF-innehållet i det tidigt skördade gräshösilaget hade inga negativa effekter på tarmmiljön. De olika foderstaterna innebar ingen skillnad i tarmflorans koncentrationer av totala anaeroba och cellulolytiska bakterier. Det var ingen skillnad i stärkelsenedbrytande bakterier men koncentrationen av mjölksyrautnyttjande bakterier var högre när hästarna åt Foderstat K. Det kan förklaras av att kraftfodret innehöll mer stärkelse som när det fermenteras av tarmbakterierna ger restprodukten mjölksyra. Koncentrationen av mjölksyra i blind- och tjocktarm var också högre när hästarna åt Foderstat K jämfört med Foderstat G och L.
De tre foderstaterna innebar ingen signifikant skillnad i koncentrationen av de kortkedjiga fettsyrorna ättiksyra, propionsyra och smörsyra i grovtarmen. Men kvoten (ättiksyra + smörsyra)/propionsyra var lägre när hästarna åt Foderstat K med sent skördat gräshösilage och kraftfoder än de två andra foderstaterna som bestod av enbart grovfoder. Det beror på att förhållandet mellan hur mycket av dessa syror som bildas påverkas av foderstaten – mycket grovfoder ger en större andel ättiksyra + smörsyra och kraftfoder ger en större andel propionsyra. Foderstat K gav ett relativt litet intag av stärkelse, <1 g/kg kroppsvikt och dag, men innebar ändå det största stärkelseintaget mellan de tre foderstaterna. Det var alltså inga stora kraftfodergivor i den här studien, och därför observerades inte heller någon sänkning i tarminnehållets pH vilket kan ske vid stora stärkelserika kraftfodergivor.
Även buffrande kapacitet hos vallfodren och tarminnehållet mättes (Tabell 2). Trots att lusernhösilaget hade den högsta buffrande kapaciteten hos vallfodren, när fodren nått blindtarmen observerades en tendens till högre buffrande kapacitet på Foderstat G. Den buffrande kapaciteten hos tarminnehåll från blind- och tjocktarm var fem till femton gånger högre än den buffrande kapaciteten hos vallfodren. Det tyder på att effekten av fodrens buffrande kapacitet minskar allteftersom fodret färdas genom magtarmkanalen. Lusernhösilagets högre buffrande kapacitet kan ändå ha effekt i magsäcken, inga mätningar gjordes i magsäck men andra studier har visat att lusern buffrar magsyror hos häst och gris.
Att den buffrande kapaciteten är så pass mycket högre i blind- och tjocktarm än i fodren kan förklaras av att det utsöndras bikarbonat till tunntarmen som hjälper till att neutralisera surt innehåll från magsäcken. Den buffrande kapaciteten i träcken var också mycket lägre än i blind- och tjocktarm vilket beror på att stora mängder elektrolyter, organiska syror och vatten absorberas i slutet av tjocktarmen.
Sammanfattningsvis var det stor skillnad i utvecklingsstadium mellan de två gräsen skördade med 6 veckors mellanrum, det resulterade i skillnader i fiberintag och också högst troligt fibersmältbarhet. Detta innebar ingen större effekt på mängden tarmbakterier, men Foderstat G resulterade i lägre mjölksyra än Foderstat K och numeriskt den högsta buffrande kapaciteten i grovtarmen. Tidigt skördat vallfoder som tillgodoser höga energibehov utan de negativa effekterna av kraftfoder främjar grovtarmshälsa och öppnar upp möjligheterna för vallfoder-foderstater till högpresterande hästar.
Källa: