En foderstatsberäkning ser till att hästen får i sig allt den behöver. Utan en beräknad foderstat kan det bli för lite av vissa näringsämnen och för mycket av andra, det är det vi vill undvika. Brist på näringsämnen är förstås inte bra men för till exempel mikromineraler och vitaminer finns maximala toleransgränser då de i för stora mängder blir giftiga. Genom att räkna foderstat kan man undvika överutfodring.
Vi börjar alltid med vallfodret och det bästa är att välja ett vallfoder som matchar hästens behov av energi och protein och kan utfodras i tillräcklig mängd, det vill säga tillräckligt många kg ts för att täcka hästens mentala behov av att få tugga på grovfoder. Den absoluta minimigivan för stråfoder är 1,5 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag, om man måste begränsa strå/vallfodergivan är 2,0 – 2,5 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag lämpligt, men fri tillgång på vallfoder av lämplig kvalitet fungerar bra för många hästar. Även för hästar som står på fri tillgång på vallfoder behöver man räkna foderstat för att se till att de rimligtvis kan få i sig allt de behöver. Om man vill/behöver blanda ut vallfodergivan med halm för att få mer volym behöver man välja ett vallfoder med ännu högre råproteininnehåll eftersom halm innehåller väldigt lite protein eller inget protein alls.
Vallfodret ska alltid vara analyserat eftersom energi- och proteininnehåll kan variera stort beroende på främst skördetidpunkt men även andra faktorer kan spela in. Innehåll av makromineraler bör finnas med i analysen och gärna även mikromineraler, allra helst för hästar som presterar på något sätt som till exempel fölston och växande unghästar. För hästar med insulinresistens bör även vallfodrets sockerhalt vara med i analysen.
Nu har vi ett vallfoder som täcker hästens energi- och proteinbehov, då behöver vi med utgång från vallfoderanalysen välja ett passande mineralfoder. Mineralfodret ska matcha vallfodret främst för makromineralerna kalcium och fosfor, för att det totala intaget och den totala kvoten på kalcium/fosfor-intaget ska bli rätt. Därefter ska mineralfodret ha lämpligt innehåll av övriga makro- och mikromineraler för att det total intaget inte ska bli för litet eller för stort. Det är flera mineralämnen som samverkar och som kan störa upptaget av andra mineralämnen och därför bör man inte överutfodra eller laborera med flera olika mineralfoder och/eller tillskott.
Innehåll av vitaminer finns inte med i vallfoderanalysen. Hästar som går på bete har inget behov av vitamintillskott och ett välbärgat vallfoder kan tillgodose vitaminbehovet hos hästar på underhållsfoderstat och hästar i lätt till medelhårt arbete om de vistas utomhus dagligen. Men vitaminbehovet varierar med bland annat hästens ålder och prestation och utifrån varje hästs behov tas beslut om vitamintillskott är befogat eller inte. Tänk på att vissa mineralfoder innehåller även en del vitaminer.
Slutligen behöver hästen tillskott av salt, NaCl = vanligt koksalt. För hästar som gör stora saltförluster via svetten räcker det inte med fri tillgång till saltsten. Hästar som tränar och tävlar och gör större svettförluster flera gånger i veckan kan ges en högre saltgiva dagligen eller ges underhållsbehovet på vilodagar och salt motsvarande hela svettförlusten efter arbete på tränings- och tävlingsdagarna.
Men efter att foderstaten är beräknad och börjar användas kommer det viktiga djurögat in. Det innebär att den som sköter hästen ska ha koll på att hästen ser välmående ut och inte är för smal eller för tjock. Än hur exakt foderstaten är beräknad är hästar individer och foderstaten kan behöva justeras därefter. Välfärdsproblem med fetma finns också hos våra hästar och många gånger kan ökad motion/rörelse/utevistelse vara ett bättre alternativ än bantning.
Sara Muhonen, AgrD